Sjukhus

Runt om i världen idag kan du hitta övergivna sjukhus och mentalsjukhus som har lämnats flera år tidigare. Att vara psykisk sjuk idag är inte som det en gång var och i denna artikel kommer ni kunna läsa om det.

Innan mentalsjukhuset

Vi ska gå tillbaka många år i tiden för denna sektion i artikeln. Att ta hand om psykiskt sjuka människor har inte alltid varit en självklarhet. De som var psykiskt sjuka blev ofta inlåsta, fastkedjade eller hållits gömda från de friska människorna. Detta kunde göras i hemmet eller på det lokala hospitalet där man vårdade “de vanliga” människorna. Det fanns inga riktiga mentalsjukhus som de kunde försvaras på.

Anhöriga kunde alltså köpa en plats för att gömma undan de släktingar som var så kallat sinnessjuka. Beloppet för en plats på hospitalet år 1640 var fem riksdaler. Det har historiker fått veta genom dokumenterade kvitton som har hittats. De som inte hade fem riksdaler kunde istället ge en häst eller en ko som betalning.

Sveriges första mentalsjukhus

När vi kommer fram till 1854-talet öppnas det första mentalsjukhuset i vårt land. Detta kallades för Helgeandshuset och blev ett så kallat dårhus med tiden. Förändringen hade kommit och de intagna skulle inte längre kallas för dårar utan för patienter. Istället för att faktiskt låsa in de sinnessjuka och kasta bort nyckeln, som det tidigare hade gjorts skulle de tas om hand som vilka patienter som helst. Det innebar inte att de blev omhändertagna på bra sätt. Livet på mentalsjukhus var inte något lyxhotell. De intagna blev inspärrade på livstid och utsattes för fruktansvärda övergrepp och misshandel. De kan ha bott i ostädade mörka och kalla rum som gav olika sjukdomar. Bland annat hemorrojder, urinvägsinfektion och lunginflammation.

Det fanns några olika behandlingsmetoder på mentalsjukhusen. En behandling som kom till Sverige var den så kallade svängstolen som innebar att patienten bands fast i en stol eller säng. Med hjälp av kugghjul kunde denna snurra väldigt många varv i hög hastighet. Detta gjorde att patienten svimmade av och det ansågs lugnande för patienten. Denna behandlingsmetod var inte lika accepterad utav alla.

Kunskapen om sjukdomar var inte densamma då som den är idag. På 1800-talet kunde sjukdomen syfilis misstas för mentalsjukdom. Detta var för att en person som fick syfilis fick sitt nervsystem angripet av viruset, när den hade nått det tredje stadiet. Detta ledde till att de hade svårt att gå eller röra sig. De blev även schitzofrena och med tiden även dementa. Detta gjorde att de patienter var omöjliga att hantera under deras sista år i livet. Denna sjukdom kunde man dessutom inte behandla på 1800-talet. Vilket gjorde att de ansågs vara mentalt sjuka. Behandling för syfilis kom år 1917 efter det att befolkningen hade forskat mer på sjukdomen. Detta underlättade för mentalsjukhusen.

Mentalsjukhus finns inte kvar idag utan om man har psykisk ohälsa kan man få vård på psykiatriavdelningen på landets sjukhus. Trots att denna avdelning ligger för sig själv, är den ändå inne på sjukhuset bland övriga patienter.

mh-elegance-lite