De allra flesta människor har sett någon typ av sjukhusserie på TV där fiktiva läkare, sjuksköterskor, ambulanspersonal och patienter är med om olika 
händelser där inte minst akuta olyckor, psykiska och fysiska trauman och komplicerade operationer är vardagsmat. Samtidigt vävs enskilda patienter och deras familjer in i kontexten och sammanhanget för att skapa den effekt av sympati och inlevelse som önskas. Dessa serier tar ofta upp aktuella ämnen i samhället och den omgivande debatten och ställer saker och ting på sin spets. Abort, rasism och religion är alla etiskt intressanta teman som kan tänkas fånga tittarens uppmärksamhet.
Det finns naturligtvis olika inriktningar och genrer även inom sjukhusserier som faktiskt kan utspela sig på de mest otänkbara platser och som kan innehålla mer eller mindre rimliga kopplingar till verkligheten. Sjukhus behövs var helst det finns människor och därför finns till exempel både landsbygdsläkare och storstadssjukhus. Serier som använder sig av komik i vård och sjukhusmiljö blir till exempel allt vanligare trots att gränsen för vad man kan driva med är hårfin.
Allt som oftast får tittaren också en inblick i dessa fiktiva läkares och 
sjuksköterskors privatliv. Deras personliga kriser och hemliga kärleksaffärer blir allmänt gods. Denna fiktiva personalstyrka personlighetsarrangeras också på ett sådant sätt att intressanta karaktärer både kan bära handlingen framåt och skapa igenkänning på samma gång. Människor har nämligen en tendens att uppskatta det man kan förstå sig på samtidigt som det egenartade och okända kan locka.
En del filmvetare har spekulerat i vad det är som gör denna typ av serier så omtyckta att marknaden aldrig tycks kunna mättas då det finns en uppsjö av såväl inhemska som utländska sjukhusserier. Vissa anser till exempel att orsaken är att vi alla har någon form av koppling till vården: som personal, patient eller anhörig samt att maktförhållandet mellan patienter och läkare skapar en fascinerande dramaturgi. Sjukhuspersonal i allmänhet ses också ofta som hjältar och undergörare.
Själva 
sjukhuset som skådeplats rymmer en oändlig massa möjligheter då det finns lika många livsöden, personlighetstyper och patienter som det finns människor i världen. Här finns en aldrig sinande källa till dramatik, intriger och berättelser om livet. På ett sjukhus oavsett om det är fiktivt eller verkligt är livet och döden ständigt närvarande i en parallell och samtidig existens. Människors rädsla för döden är något som sjukhusserier kan bearbeta och kanske är även det en orsak till dess popularitet världen över.
Numera blir det också allt vanligare att visa dokumentärserier från olika typer av vårdmiljöer vilket har skapat en helt ny etisk kärnfråga. Det som är acceptabelt att visa i ett rent fiktivt sammanhang blir diametralt det motsatta när det som visas är verkliga människors trauman. Frågor som integritet och respekt saknar den fiktiva verklighetens fria ramar. Trots detta är intresset för verkliga sjukhus med riktiga patienter minst lika lockande som de fiktiva.